Vi lever mycket i huvudet. Tankar, planering, analyser. Det är inte fel, men det gör att vi ofta tappar kontakten med vår kropp. Och när vi tappar kroppen, tappar vi också en viktig del av vår visdom, trygghet och närvaro.
Kroppen är alltid här. Den existerar bara i nuet. När vi återvänder till den, genom rörelse, andning, beröring eller bara medveten närvaro, landar vi i något som är sant. Vi behöver inte förstå kroppen med huvudet. Vi behöver bara känna den inifrån.
Många av oss bär spänningar, oro eller oförlösta känslor i kroppen. Genom att börja lyssna kan vi upptäcka vad kroppen vill säga. Den kanske längtar efter vila. Efter att få sträcka ut. Efter att bli hållen.
Att återknyta till kroppen behöver inte vara komplicerat. Det kan vara att ta några långsamma andetag. Att lägga en hand på magen och känna andetaget röra sig. Att gå en promenad och känna varje steg.
När vi är i kroppen är vi också mer hemma i oss själva. Vi fattar bättre beslut. Vi känner tydligare vad som är rätt eller fel. Vi blir mer närvarande, både med oss själva och med andra.
Att leva nära kroppen är att leva i kontakt. Och det är där, i den kontakten, som mycket av vår läkande kraft finns.