Det finns lika många vägar till det andliga som det finns människor. Ändå är det lätt att tro att det måste se ut på ett visst sätt: meditation varje dag, rätt kristall, rätt fas på månen, rätt ton i rösten. Men verklig andlighet är inte något du lär dig, det är något du kommer ihåg.
Andlighet är kontakt. Med dig själv. Med något större. Med livet som känns. Det kan ske i tystnad, i skratt, i sorg, i skogen, på bussen. Den är inte reserverad för vissa eller beroende av avancerade ritualer. Den bor i det enkla, det ärliga, det närvarande.
När vi släpper idén om hur andlighet ska vara, öppnar vi för det som är. Då kan en kopp te bli en ceremoni. Ett djupt andetag kan bli en bön. Att se någon i ögonen kan bli ett heligt möte.
Att hitta sitt eget sätt att vara nära sin själ handlar om tillit. Att våga följa det som känns sant, även om det är ovanligt. Att hedra det som kallar, även om det inte passar in.
Det handlar också om att släppa prestation. Du behöver inte vara "spirituell nog". Du behöver inte förstå alla termer, läsa rätt böcker eller ha ett altare fullt av symboler. Du behöver bara vara villig att känna.
Kanske är din andliga praktik att skriva. Att gå i naturen. Att dansa. Att tvivla. Allt det rymmer andlighet, om du gör det med närvaro.
Själen har inga regler. Den har bara rörelser. Och du får följa dina egna.